Viking Tour 2013 eller Fantastiska Fyran – dag 1-3

Allt är Perras fel. Eller snarare Perras rätt. Det var han som planterade idén hos Thor, som sedan sådde fröet i mig, och rätt vad det var var vi anmälda till Viking Tour. Norges Tour de France. Världens vackraste cykling. Men också ett etapplopp som innehåller mängder med höjdmeter och den tuffaste etappen i Europeisk cykling. TdF inräknat. När vi anmälde oss visste vi att vi skulle ha en tre månaders bebis med oss. Men vi visste inte att vi skulle ha tillbringat två månader på sjukhus tillsammans med bebisen. Vi visste att det skulle bli snålt med träning, men inte att det skulle bli riktigt så snålt.

Aksels bestemor sa att vi var synnerligen envisa, och tyckte att hela projektet var onödigt. Aksels morfar som skulle ha varit med i support-teamet fick ställa in pga sjukdom. Vi glömde lämna in cyklarna på service. Men satan i gatan vad taggade vi var när vi styrde bilen med Aksel och mormor i och två cyklar bakpå mot Beitostölen och starten. Vi hade två stora utmaningar:
1) Att orka cykla
2) Att mormor skulle klara att köra de smala serpentinvägarna
Upplägget var: jag och Thor cyklar, mormor och Aksel åker bil. På varje etapp bestämmer vi i förväg ett antal ställen där vi möts för amningsstopp. Mellan etapperna bor vi i hyttor. Vi tar varje dag som den kommer. Brister det så löser vi det på något sätt.

Så var det dags.

Dag 1: Prolog. 4 km Time Trial, ca 400 höjdmeter
Vi skrattade lite när vi hörde att prologen bara var 4 km. Vi skrattade inte riktigt lika mycket när vi åkte ner till starten. Vi skrattade inte alls när vi passerade mållinjen med blodsmak i munnen. Jag hade femte bästa tid av damerna, det kändes helt ok med tanke på den moderata träningsmängden…

Dag 2: 170 km, Beitostölen – Laerdal, ca 3000 höjdmeter.
GPS:en var programmerad för mormor, solen sken, och självförtroendet var på topp. De första 25 km gick relativt enkelt, mestadels utför. Sedan var det uppsamling och omstart.
Dags för start på tidtagning, etapp 2
Det 160 man stora fältet drog iväg i en hysterisk fart, och vi hamnade i en klunga som efter lite hojtande fungerade riktigt bra. Det var kraftig motvind, vi körde belgisk kedja, det gick lite för snabbt och jag älskade livet. Första amningsstoppet blev på toppen av första fjället, och där tappade vi också vår fina klunga. Thor och jag körde partempo, stannade någon gång för att kolla läget i bilen, och kom ganska trötta fram till Laerdal. Aksel fick mat, och vi skulle ut på den sista “lilla svängen”, målgången var på toppen av ett fjäll utanför stan. “Kanske 9 km och 900 höjdmeter” sa Perra. “Ingenting!” sa vi till varandra och trampade iväg. Ett par km längs fjorden för att sedan vika av uppåt. Det var stekhett, trots att vi haft motvind hela vägen blåste det ingenting längre, det var brant uppför. Och när vi kört uppför några km kom skylten: Finish 10 km. Det här skulle ta tid. Vi körde någon km till i värmen, sedan fick Thor ta en paus i skuggan och fylla på energi. Jag ville inte stanna, eftersom jag behövde komma upp för att kunna köra ner igen till Aksel innan han blev alltför hungrig. Det var den jobbigaste mil jag har cyklat i hela mitt liv. Brant. Varmt. 150 km i benen, redan . Vattnet tog slut. Energin tog slut. Men jag kom upp! Och Thor som fått nya krafter ramlade över mållinjen bara någon minut efter mig. Så kunde vi rulla ner igen, mata Aksel och fylla på med egen energi.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dag 3: ca 70 km, Laerdal – Laerdal, ca 2000 höjdmeter
Dag tre, vi ska cykla genom Norra Europas längsta tunnel, 25 km. På vägen tillbaka kör vi över fjället, kanske 2000 höjdmeter. Det är en så vacker morgon. Fjorden ligger som en spegel. 160 cyklister har samlats för att cykla i en jätteklunga genom tunneln. Jag njuter av morgonluften och spanar på de omkring mig. De allra flesta har hjul som kostat mer än min cykel. Per styck. Vad cyklarna kostat vill jag inte tänka på. Men jag gillar min hoj, och tänker att styrkan sitter i benen. Inte i cykeln.
klunga med 160 cyklister på väg mot Europas längsra tunnel.
Det är rätt ballt att åka i en klunga med 160 cyklister. Det är rätt ballt att cykla igenom en 25 km lång tunnel också. Proffsiga Belgiska motorcykelförare håller koll på klungan, och stannar oss i de tre stora ljusgrottor som finns i tunneln för att släppa förbi bilarna.
belgiska motorcykel-föraren dirigerar förbi trafiken.
Efter tunneln stannar 140 cyklister för att kissa i vägrenen (de ca 20 damerna som var med stannar inte…), och efter lite energipåfyllning i Aurdal är det start för tidtagningen på dagens etapp. Jag och Thor missar den, eftersom Aksel vill äta. Länge. Vi kommer iväg en kvart efter de andra. Ca 500 meter på platten. Sedan börjar det som skulle kunna vara världens vackraste klättring. Upp längs sidan av fjorden, upp över fjället, upp, upp, upp! Vi kommer ikapp fler och fler, och jag älskar det här. Även om jag skulle önska att jag hade kommit ihåg att byta till en mer bergs-anpassad utväxling.
fjäll
Målet är på toppen av fjället, sen kan vi rulla ner till Aksel och mormor som väntar nere i Laerdal. Dag tre sitter som ett smäck. Vi har redan cyklat längre distans under Touren än vi gjort under träningen. Och det är uppenbart att vi prioriterat rätt när vi kört backträning på trainern i garaget.

fortsättning följer…

This entry was posted in Cykling, Tävling. Bookmark the permalink.

4 Responses to Viking Tour 2013 eller Fantastiska Fyran – dag 1-3

  1. Lisa G says:

    Vad härligt du får det att låta! Det är nästan så jag blir sugen själv :-)

    …och vad häftiga ni är som gav er på utmaningen. Måste erkänna att jag började fundera på om ni var helt galna då jag först hörde talas om att ni tänkte ge er på detta så nära inpå att ni skulle bli föräldrar och än mer efter den mardrömsstart ni fick på föräldraskapet. …men du är tuff och en häftig tjej. Personligen tycker jag det är väldigt inspirerande att du går dina egna vägar och gör det som känns rätt för dig. Ingen Jante här inte :-) Du får mig att tänka till om mina val och prioriteringar och jag kan bara säga “Tack!” Du utvecklar mig och inspirerar mig till att köra mitt race i livet. Fortsätt köra din bana och dela med dig av den och din inspiration så ska jag försöka göra en “pass it forward” som tack.

    Ser fram emot fortsättningen…
    …och alla dina andra blogginlägg också för den delen :-)

    • admin says:

      tack för de orden, Lisa! De värmer verkligen! Vad glad jag blir om jag kan inspirera dig till något bra. Jag tänker inte så mycket, mer än att jag gör det jag vill och tror på. Kram!

  2. Martin S. says:

    Så sjuuukt starkt och desto mer imponerande med tanke på den resa ni gjort inför detta.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *