Det pågår en debatt om ortorexi och fredagsmys, som i den här kontexten stå för “träna för mycket” och “träna för lite”. Det finns forskning som visar att endel människor överdriver träning och hälsosamt liv så mycket att det leder till psykologiska och hälsomässiga problem, likt anorexi, och det har nyligen publicerats en bok om ämnet. Sedan finns det andra, som blir upprörda av att man pratar om ortorexi när det är fredagsmyset och en alltför slö och sockerstinn tillvaro som är det stora problemet. Jag har hittills valt att låta allt passera förbi mig eftersom jag tycker att det inte är antingen-eller utan både-och: ortorexi finns och kan skapa enorma problem (jag har sett det på nära håll) OCH socker och inaktivitet är ett stort hälsoproblem.
Men nu är det några som påstår att “Ska det vara kul att träna? Absolut inte!” Ärligt talat, det är det mest korkade jag har hört på länge! Visst, jag är ingen elitidrottare, men jag har ändå gjort en halv-ironman på under 5 timmar och Sthlm Marathon på 3.18. Och för mig har träningen nära nog alltid varit kul! Visst, förskräckligt jobbigt ibland, men alltid kul! Jag älskar att springa 3x3km intervaller i mörker och snöglopp eller köra simpasset med polarna klockan 7 på lördagmorgnar. Jag tycker mig se samma träningsglädje hos elitidrottare i intervjuer.
Om jag inte fick ha kul när jag tränade skulle jag förmodligen behöva byta löpningen mot zumba (inget ont om zumba, inte min grej bara). Nä, klart att träning kan vara kul, även om den också ska vara jobbig.