Medan alla andra cyklar runt Vättern

Idag kör Ride Of Hope sub 8 Vätternrundan. Jag skulle ha varit med, men det är jag inte. Allt liksom bara sket sig. Hela våren plågades jag av magproblem som gjorde att jag knappt kunde äta och än mindre träna. Sedan blev jag tvärförkyld i tre veckor, men då hade jag redan kastat in handduken för länge sedan. Som för att med eftertryck stryka under att jag inte skulle cykla idag fick jag igår utlåtandet av en sjukgymnast att jag troligen har ett diskbråck i nacken på gång. Rör på dig sa han, men cykla absolut INTE. Sittställningen på racern är väl knappast ergonomisk.

Så jag tar en löprunda, den längsta på länge (vilket i och för sig inte betyder någon distans att skryta med), och känner mig faktiskt ganska stark. Testar till och med att öka tempot en smula på slutet. Och så tänker jag på min man som cyklar runt Vättern idag. Han har också fått kämpa: förkylningar, cyklar som strulat och strulat, och till sist ett ovanligt astma-anfall igår. Oavsett hur långt han kommer idag, hela rundan eller halvvägs eller bara en snutt, så är jag grymt imponerad av honom.

Jag är inte avundsjuk på de som kör idag, i alla fall inte på att de kör just Vätternrundan. Min form är så bedrövlig att jag inte ens är i närheten att fixa det på en anständig tid. Men jag är avundsjuk att de är i form. Jag funderar på lämpliga utmaningar och mål för att hjälpa mig på resan. Har du några tips på extra fina tävlingar eller lopp?

Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *