KK-joggen i Katrineholm. KK som i Katrineholmskuriren. KK-joggen är en kvartsmara med en hel del lite små-sega uppförsbackar.
45 minuter för start var jag så trött och sömnig att jag låg i bilens baksäte och sov.
Med startnummer 2007 fick jag stå i den seedade gruppen. Kände pressen på mig själv växa. Jag hade hellre haft ett litet anonymt nummer någonstans längre bak i fältet, där jag kunde få jogga första kilometern för att känna hur kroppen kändes. Men nu ställde jag alltså upp mig bredvid kenyaner och pinn-smala kvinnor som så ut som riktiga löpare. Jag hörde män som pratade om 3:10-tempo och jag tänkte att riktigt där är jag nog inte idag.
Startskottet gick. Vi drog iväg. Kroppen svarade ändå skapligt, även om jag hade svårt att förstå hur det andra kunde springa så fort.
Drama längs banan med åska och tok-regn, spurt på slutet (förstås). Ramlade in på 43:37. Godkänt med tanke på förutsättningarna. Och som vanligt kändes det som jag hade kunnat springa ett varv till, men jag hade inte kunnat öka farten på det enda varv jag sprang. Får jobba på toppfarten.
Tills vidare tackar jag KK-joggen för i år och säger: På återseende!