Griffin Trophy 2012

För några timmar sedan satt jag i Olympiahallen på Bosön. Det var prisutdelning i The Griffin Trophy 2012. Jag hade ont i magen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Scott annonserade de tre lag som lyckats bäst på sista sträckan. Vi var inte ett av de, trots att det känts så himla bra när vi gick i mål. Tjejlaget fick pris för bästa laganda. Väntat. Fransmännen fick pris som bästa utländska lag. Det börjar dra ihop sig för prisutdelningen totalt i tävlingen.

Jag skulle inte alls ha varit med i år, jag skulle ha kört en triathlon-tävling men den blev inställd. Förra veckan fick jag frågan om att hoppa in i ett lag och jag tänkte att jag hade ju inget bättre för mig så varför inte?

Fyra av de sex andra i laget var helt nya bekantskaper för mig när jag i fredags åkte ut till Bosön. Jag hade sett ett par av dem på avstånd, de andra visste jag inte ens vilka de var. Två timmar senare gick startskottet. I en tävling som handlar om väldigt mycket laganda och teamwork. Må det bära eller brista – “All in!” var mottot och vi gasade och körde.

Sjua efter fredagens etapp. Helt ok, en bra start, men med förbättringspotential. Jag hade ont i halsen. Två andra också. På lördag förmiddag var det dags för den längsta etappen. Fyra timmars löpning och cykling, strategi och gåt-lösande. Vi sprang, och vi klantade oss lite, men vi vann etappen och gav oss ut på den tredje i ledningen. 20 st “Minuten”-lekar – olika uppdrag som skulle klaras på en minut. Vi hade stolpe ut flera gånger, men vi lyckades behålla fokus och lust, och även om vi inte var bäst så var vi inte så långt efter etapp-vinnarna och kunde behålla totalledningen.

Fjärde etappen var konstruktion. På så kort tid som möjligt bygga en lyftkran som skulle uppfylla vissa regler. Jag tror vi alla i laget hade dåliga erfarenheter från liknande tävlingar tidigare. Det här var den etappen vi hade hoppats arrangörerna skulle glömma att ta med i programmet. Men det gick skapligt. Vi hade inte den bästa konstruktionen, men vi var klara ganska snabbt och sjundeplatsen på etappen kändes som en seger.

Så var det lördag morgon, och allt skulle avgöras. Vi hade ledningen. Det var strategi och löpning på schemat. Springa mellan kontroller på olika sätt för att samla poäng. Det kändes som ett perfekt lagarbete, vi hade olika uppgifter, vi samarbetade, vi var snabba och vi samlade poäng, och vi utnyttjade tiden till fullo. Det kändes riktigt bra när vi sprang över mållinjen. Men så började det komma rykten, ett lag hade samlat massor poäng genom en helt annan strategi än vår. Och där sitter jag alltså nu, i Olympiahallen på prisutdelningen och har fått höra att vi inte var ett av topp-tre-lagen på dagens etapp.

De ropar upp den totala 5:an. Inte vi. Den totala 4:an. Inte vi. Bra, vi borde inte ha tappat mer än till tredje plats. Den totala 3:an. Inte vi heller. Ja, chansen finns att vi blev tvåa. Den totala 2:an. Inte vi. Alltså: sexa eller etta. Det finns fortfarande ett par andra lag som kan ha lyckats bra på dagens etapp och gått upp i ledningen. Jag vågar inte tro någonting. Dom läser upp vinnaren. DET ÄR VI!!!

This entry was posted in Tävling, Träning. Bookmark the permalink.

2 Responses to Griffin Trophy 2012

  1. Sarah says:

    Grattis!!! Riktigt bra jobb :-)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *