Jag har tagit min simning till en ny nivå. Jag började på nivån ”om-jag-har-tur-klarar-jag-25-meter-utan-att-drunkna”. Det var för ett och ett halvt år sedan. På vägen till idag har jag bland annat passerat ”jag-kan-simma-hur-länge-som-helst-men-jag-kommer-knappt-framåt”, ”att-det-ska-vara-så-förbannat-svårt-att-navigera”, ”inte-längre-toksist”, och ”simmar-numera-på-näst-långsammaste-banan”.
Idag kom jag till nivån ”farbröderna-i-simhallen-tror-att-jag-kan-simma”. Nivån är uppnådd när det vid tre tillfällen inom två veckor har hänt att farbröderna i simhallen har sagt saker i stil med: ”Är du gammal simmare? Eller ja, gammal är du ju inte, men…. är du före detta simmare?” och ”Kan inte hon simma frisim?” (till min sim-mentor som stod på kanten och instruerade) och ”Är du elit?”
Jag tänker något i stil med stackars farbröder som inte kan se skillnad på en simmare och en wanna-be, men det är deras problem. Jag har kommit till en ny sim-nivå och jag kämpar vidare för att ta mig till nästa nu. Får se vilken det är.
Det tar sig, helt enkelt
Jag fick frågan om jag är elit från badvakten i Gällivare simhall när jag drog fram paddlarna. Härlig känsla.
Hihi! ja, det är inte så tokigt. spelar ingen roll vad man gör, bara man är snygg när man gör det!
kul att läsa..känner igen mig till 100%. Gör inte riktigt din seriösa satsning men som sagt känner igen min sim-karriär när du beskriver. uppmuntrande att läsa att andra har samma känsla…men att det går framåt. /Mathias 47 årig Tri nybörjare